Don't judge a thing until you know what's inside it, don't push me - I'll fight it
sitter och kikar lite på datorn, började tänka på alla deppinlägg osv, (dock även sånna jag skrivit ngn gg x3)
att man är på botten, ingenting kvar, osv. Är man på botten för att ha förlorat någon..? om man tänker efter, man har ju alltid andra som bryr sig kvar?
råkade man falla för någon som visar sig vara en idiot, har hela världen rasat då? nej, det finns alltid någon som aldrig skulle såra dig, bara att du inte hittat den ännu.
Ingen kommer lyckas vara glad hela livet, men man kan välja om man ska falla ner i deprission eller inte.
Inte för att jag säger att man ska vara kylig eller nå, det är OK att gråta, och att sakna.
Vissa, även as, kommer man sakna hela livet. Tro mig, jag vet.
Men har hela världen rasat? är man på botten? finns det inget värre?
det finns så mycket värre saker som kan hända, men kan känna som att man är på botten, man kan vara jävligt nära. Men det finns alltid något kvar. För alla!
Skriver dethär för att jag kom på hur jävla lycklig ja är, min liv är i princip perfekt just nu. Vill helst stanna tiden, för jag vet att det inte kommer hålla förevigt.
Men har iaf bestämmt mig att bry mig om dom som bryr sig om mig, på riktigt. För om man bara tittar lite extra, så vet man villka det är.
